bilorientering

 

1972-06-18 Knallerundan. 

 

Det var klart att man var på hugget som Leo skriver i referatet nedan, men tyvär sprack det denna gång. Jag vet att Leo och jag åkte i Borås senare, för jag minns att vi besökte hans föräldrar.

 

Här är referatet från klubbtidningen:

 

Den är scannad från gammal skrivmadkinstext redigerar så gott det går.

 

Knallerundan den 18/6-72

Som vi lovat tänkte vi på saken, vilket  resulterade i att Mick inte kunde åka men jag däremot hoppades kunna tillbringa en veekända i mitt föräldrahem utanför Borås och därför övervägde om jag tordes försöka lura nån att åka Borås MK;s O, som gick en fredagkväll.

När timmar återstod av anmälningstiden tog jag mod till mig och ringde upp Bengt Svensk, men han var inte hemma.

När 2 timmar återstod ändrade sig Micke och då jag var bergsäker på att Bengt skulle anse mig vara halvimbecill (varför bara halv) om jag föreslog något sådant, ringde vi och anmälde oss_

Vi hade knappt lagt på,förrän det började kärva till sig, Bengt ringde och sa att han var på hugg.

Vi försökte ragga upp en kartis till men det var däremot värre, bl.a.var Christer inte intresserad bestämde hans fru och Rune var förmodligen på nån rockgala, för hemma var han inte.

Kjell Nilsson och Boklund var redan klara, så vi skulle bli två. bilar nu också.

Det bestämdes samling och upprop hos Boklund klockan 2 och

 

första etappen gick ända till Esso, Kungens Kurva, fast vi hamnade

på fel sida om E4. Nåja,det fanns soppa och fika där också.

 

Det var en jävla skrivmaskin att stava.

 

Därefter åkte Boklund i täten och vi kom rätt ända

till stadsgränsen i Borås där jag övertog befälet, eftersom jag hittar i stan. Jag började med en elegant felåkning, men det är klart man måste ju visa grabbarna stan också. Ja ja lugn bara, vi hittade startplatsen

till sist. Det var stans VW-återförsäljares lokaler och dom hade förmod­ligen fått en begränsad tilldelning av reservdelar, för det var en lirare som försökte slita loss framvagnen på Mickes bil i besiktningen.

För övrigt blev vi väUigt bemötta både i sekretariat och servering.

 

Så gick starten och det var pilat  rakt igenom stan(tänk er pilat på Essingeleden),till TK 1 ,som var en korsning med 6 vägar.

Iväg och vänster in över gärdet, ut på vägen, vänster till samma korsning, va nu då? Ingen passer? Nåja, det var likadant i Falköping, vänster igen och så rakt fram och så vänster i lite längre fram åsså höger och hö­ger och där satt den, stämpla och iväg. Efter ytterligare tre stämplar var det TK,

Nolla där, andra sträckan fungerade lika bra bortsett från att vi åkte på 3 prick.

Så fortsatte det med en prick här och två där och jag fattar inte hur man överhuvudtaget kan läsa som det hoppar och skakar, för det var brutalt dunkigt på sina ställen.

Plötsligt var det en lång sjuljävla transport ända innanför stads­gränsen, där det byttes karta till en handritad 10 000-del och en halvår, seglång lista på angivelser och så bar det iväg igen.Den här gången fick jag huvet att funka även på den kartskalan och när vi åkt tre sträckor till var det hela övei och det var bara att åka pilat genom stan till målfikat.

Vi hade lyckats samla på. oss 29 prick,vilket räckte till en 7:e plats i B-klassen och 11:e totalt.

Jag hade i smyg bytt ut Boklubds glasögon så Kjell och han fick 30 prick och 8:e plats i klassen bland 31 startande och 13:e totalt.

Totalvann gjorde Sören Nilsson/Bruno Berglund från Kil:s MR med en svävarmodell av Ascona på 8 prick.   

 

MacLeo